En stor del av upplevelsen i en film är musiken, soundtracket som det kallas. Ofta är musiken och ljudet i en film en av de saker som är mest genomarbetat, eftersom det är just ljudet som skapar mycket av de känslor man får när man tittar på filmen. Olika filmmakare hanterar det här på olika sätt. Quentin Tarantino är känd för att bestämma mycket av soundtracket själv, och använda musik han själv uppskattar, ofta soul och RnB från 60- och 70-talen. Men det finns de som är ännu noggrannare med vilken musik som används i deras filmer. Wes Andreson är känd för att lägga ner väldigt mycket energi på att få soundtracket till sina filmer precis rätt, och försöka berätta en historia med musiken, eller förklara filmens karaktärer genom musik. Ett mycket bra exempel på det är från hans film The Life Aquatic, som handlar om Steve Zissou, en karaktär löst baserad på den legendariska dokumentärfilmaren Costeau. I filmen har Zissou gjort det till sitt livsverk att hitta och filma en specifik haj som har gäckat honom hela livet, och stora delar utspelar på den båt han har skaffat sig till stor del just för det ändamålet. Musiken i filmen är ständigt närvarande genom att en av besättningsmännen spelare portugisiska covers av David Bowielåtar. Skådespelaren som spelar den rollen är i själva verket en känd brasiliansk artist, och han översatte till portugisiska och arrangerade själv alla låtar han spelar i filmen. Att man valde att göra så i filmen beror frömodligen på att Wes villa visa på hur avskärmade besättningen på båten var från övriga världen. Den enda kontakt de hade med civilisationen var besättningsmannen som inte kan engelska, men som lärt sig att spela västerländska låtar på sin gitarr.